Under september i år besökte deltagare ur projektgruppen från Länsstyrelsen i Västerbottens och Norrbottens län samt NTM-centralerna i södra och norra Österbotten kusten utanför Ii och Oulu. Här fick vi chansen att se några av de bästa lokalerna för de hotade arterna ishavshästsvans (Hippuris tetraphylla) och hårig strimbock (Macroplea pubipennis).
Under den första dagen besökte vi en lokal för hårig strimbock (Macroplea pubipennis) utanför Ii. Den håriga strimbocken är en vattenlevande skalbagge som är listad i EU:s art- och habitatdirektiv och anses vara en nära hotad art (NT) i Finland. Det var bara för några år sedan den allra första håriga strimbocken hittades i Sverige (längs Norrbottens kust) och dess status i Sverige har därför inte officiellt bedömts ännu. Norra Österbotten har den största kända enhetliga förekomsten av arten i Finland. Den lilla viken i Merihelmi vid Ii anses vara en högkvalitativ lokal för hårig strimbock på grund av att den utgör ett relativt skyddad område med en lämplig sandbotten och bra tillgång på strimbockens födoväxt ålnate (Potamogeton perfoliatus).
Under den andra dagen begav vi oss till Isomatala, som är en ö söder om Hailuotos huvudö. Isomatala kännetecknas av traditionellt betad strandäng och här finns en stor population av den utrotningshotade växtarten ishavshästsvans (Hippuris tetraphylla). Ishvshästsvans är också listad i EU:s art- och habitatdirektiv och den är bedömd som hotad (EN) i Finland och kritiskt hotad (CR) i Sverige. De största populationerna av ishavshästsvans i Finland finns i norra Österbotten. I Sverige är situationen för ishavshästsvans mycket sämre. Här finns den endast vid en enda känd lokal längs Västerbottens kust.
På väg ut att titta på ishavshästsvansarna på Isomatala, Hailuoto. Bilden på översta raden i mitten visar hur ishavshästsvansen ser ut där den växer under vattenytan. Foto: NTM-centralen norra Österbotten